Fastän Eileen Gray sällan signerade sina verk råder det en omisskännlig elegans och finurlighet över dem. De är stringenta och väl avvägda och ofta löser de ett lite ovanligt praktiskt problem – något som vittnar om Grays sätt att själv leva och lösa begränsningar.

Detta synsätt går igen i arkitekturen. Bostaden är i sig tämligen enkel, en vit rektangulär låda på 132 kvadratmeter som vilar på betongpelare. Men på insidan nyttjas dessa kvadrat till fullo.

Så också i den yttre miljön där man kan upptäcka flera udda inslag. Som “vintersolariet”, en kakellagd, pool-liknande formation, nedsänkt en halv meter i marken. I detta uterum umgicks Gray med sina gäster under vintertid, där de – utsträckta på kaklet– infångade vintersolens strålar och drack cocktails. Det kan tyckas lite märkligt idag, men under 1920-30talet var just solbadande en av hörnstenarna för ett sunt leverne.

Idag ägs villan av franska staten och förvaltas av en stiftelse. Vid övertagandet hade inte E-1027 skötts om särskilt väl, det hade fallit i glömska och var i stort behov av restaureringar, något som gjordes med stor noggrannhet och donationer. I och med detta har flera intressanta detaljer framträtt – som brevlådan formgiven av läder. En replika av brevlådan, tillverkad av Hermès, såldes nyligen på auktion och sägs nu finnas i prinsen av Monacos ägo.

uskroppen liknar från utsidan en båt som strandat på klipporna. En marin inspiration som förstärks av en livboj på fasaden och rummens färgsättning i dovt marinblått, bordeauxrött, vitt och en gråbeige skala. En luftig atmosfär med mycket geometri och linjeverk.

Gray var en generös värdinna som ofta upplät sin villa åt gäster. En av dessa var den schweizisk-franske arkitekten och mångsysslaren Le Corbusier som uppförde flera stora väggmålningar i villan, i uppseendeväckande grälla färger. Något som inte helt harmonierar med den i övrigt genomtänkta färg och materialpaletten.

En annan person som ofta bodde i gästrummet var Eileens syster, Thora, som hade egenheten att inta sina frukostar i sängen. Något som inspirerade formgivaren till att skapa den design som blev hennes mest framgångsrika: Adjustable Table E-1027.

Det geniala sidobordet, som kan skjutas in över en säng eller sittmöbel, stod klart 1927 men hade då ritats och justerats med prototyper under en treårstid. Konstruktionen består av ett förkromat stålrörsstativ med öppen fot och en höj-och sänkbar kristallskiva, som gör den möjlig att använda som sidobord, matbord eller barbord.

Det sägs att Gray var så pass nöjd med bordet att det var den enda möbel hon senare tog med sig när hon lämnade bostaden i Roquebrun för en lägenhet i Paris.

Funktion var ett centralt begrepp för Grays designmetodik förenat med sofistikerat öga för detalj och linje. Inspirationen kan ibland härledas från ett oväntat humoristiskt håll, som fåtöljen Bibendum, som fått både namn och form från Michelin-gubbens mjuka ringar på magen.

Läs gärna mer om Eileen Gray här.