EMO laddar glasföremål med mod

Alice Shulman, Elinor Nystedt och Margareta Wingårdh är grundarna bakom Emotional Landscape (EMO), ett stockholmsbaserat designkollektiv och en plattform för att utforska känslor, föremål, platser och samhälle. Deras första kollektion Spectra bestod av en serie glasobjekt som ställdes ut på Bukowskis under Design Week 2021. Den andra kollektionen, Wave kan nu ses på Nordiska Galleriet i Stockholm.

Med bakgrund inom mode samt i utvecklingen av varumärken inom lyxsegmentet, design, konst och kultur hämtar alla tre sina referenser från olika genrer, vilket kanske också blivit framgångsreceptet bakom Emo – glasföremålen hittar sin självklara plats i både design och konst, i mötet mellan fysiska objekt och känsla.

Hur ser samarbetet ut mellan er tre?

Emo: Vi alla har erfarenheter från tidigare arbeten som vi får utlopp för i Emo och Wave på ett väldigt lustfyllt sätt. Vi möts i dialog och grundvärderingar, vi förstärker och förstår varandras känslor. Vi bollar process och idéer. Alice skapar objekten och Elinor och Margareta kurerar, utvecklar bildspråk och förpackning av helheten och skapar sammanhang kring verken.

På vilket sätt har havet inspirerat verken i Wave och varför är det viktigt just nu?

Alice: Havet är det optimala emotionella landskapet. Jag har länge varit fascinerad av oceanen i Tarkovskys film Solaris, där planeten och oceanen besitter krafter som grundligt kan påverka människas känslor. Idén om att intelligens är mycket större än människan är väldigt relevant idag, kopplat till vår egen planet, vår miljö och empati, men även till artificiell intelligens.

Även om idén är tydlig i början, så blir skapandet en studie i att vara närvarande i sin känsla och i nuet.

Hur kom det sig att du, Alice, började skapa i glas?

Alice: Jag har alltid varit intresserad av glas, jag är från Ukraina, så vi hade en del glas från Tjeckien hemma. I relation till andra vardagsföremål i vår lägenhet framstod glasföremålen som så mycket mer sofistikerade och upphöjda, de vibrerade på en högre frekvens. När jag växte upp så började jag jobba med mode, men dragningskraften till glas fanns kvar. Min kille gav mig därför en kurs i present, hos en konstnär som heter Gunilla Kilgren och där blev jag besatt av att skapa i glas.

Du är modedesigner i grunden. På vilket sätt skiljer sig din kreativa process när du arbetar med mode från när du arbetar med glas?

Alice: Arbetet med glas är sprunget ur ett mer intuitivt skapande, jag har en känsla eller en idé och så testar jag den tillsammans med Eino Mäkelä, som är en fantastisk glasblåsare. Under processen händer oväntade saker. Även om idén är tydlig i början, så blir skapandet en studie i att vara närvarande i sin känsla och i nuet. Varje sak vi gör blir unik och bär inom sig känslan som var i hyttan när den skapades. I mode är jag mycket mer i kontroll. Även när jag jobbar konceptuellt handlar det om att bygga upp en identitet åt någon annan. Det kreativa arbetet i mode handlar om individen, gruppen, samhället och är mer extrovert och strategiskt.

Hur mycket bestäms i förväg och hur mycket avgörs i stunden innan glaset stelnar?

Alice: Jag brukar skissa på idén, men mycket händer i stunden också. När det inte blir som man tänkt från början är det alltid bättre att samarbeta med glasets vilja och se vart den leder. Med det sagt, är det någonting med stämningen i hyttan, glaset är i synk med den energin. Min upplevelse är att om teamet inte är i rätt “mood” så ökar risken för att glaset spricker vid avknackning.

Hur går processen till i glashyttan?

Alice: När vi har gjort Wave har det varit tre hantverkare och jag. Vi jobbar utifrån mina skisser och alla jobbar som ett team på samma föremål. Jag gör lätta saker: öppnar ugnen, springer och hämtar grejer, peppar och ser till att det blir som jag har tänkt. Det är lite som att dansa, både mentalt o fysiskt. Det finns som en magisk koreografi: en vision och en plan men också en väldig massa kunskap, hantverk och fysiskt slit. Som kreatör respekterar jag och inspireras väldigt mycket av det som Eino och andra hantverkare gör.

Hur fångar man samtiden och känslor i en form?

Emo: Genom observation, reflektion och intuition. Idag går all utveckling väldigt fort, man hinner göra mycket, men man vet samtidigt inte var tiden tar vägen. Så man vill att den tiden då man verkligen är medveten och närvarande i sin känsla och i sin samtid ska spela roll. Alice och Elinor mediterar på tankar och ord. Vi tror att man kan låta föremål man skapar laddas med känslor av kaos, förändring eller mod.