Nils Strinning 1917-2006
Designs: Stringhylla
Nils Strinning föddes år 1917 i Kramfors, Sverige och tillhörde 1900-talets främsta svenska formgivare inom möbeldesign. Han studerade arkitektur vid Tekniska Högskolan i Stockholm och skapade under tiden av sina studier embryot till det diskställ som senare blev Elfa-hyllan, under åren utvecklade Nils även några andra varianter som hållare för soppåsar, skötbord och inte minst trådbackar som blev ett helt nytt sätt att inreda en garderob och som än idag är ett populärt inslag i många hem.
Strinning är främst känd för att tillsammans med hustrun Kajsa ha formgivit den så kallade Stringhyllan som togs fram i samband med en tävling utlyst av Bonnier och Svenska Slöjdföreningen år 1949. Stringhyllan blev omedelbart populär efter att den presenterades i tidning Form och under H55-utställningen i Helsingborg, i början av 50-talet etablerade Bonnier den separata firman String Design i samarbete med Nils Strinning. Under tiden fortsatte Strinning arbetet med att utveckla hyllan och tog fram både de golvstående modellerna och gavlar av plexiglas, String Plex Pocket.
Framgången med Stringhyllan ledde under 60-talet till flera samarbeten med nordiska och europeiska möbeltillverkare, däribland Deutsche String, Thonet och Casala. Strinning ritade även sängar, stolar, bord och det sägs att Spännbensbordet var hans uppfinning som Bruno Mathsson och Piet Hein sedan vidareutvecklade.
Strinning är främst känd för att tillsammans med hustrun Kajsa ha formgivit den så kallade Stringhyllan som togs fram i samband med en tävling utlyst av Bonnier och Svenska Slöjdföreningen år 1949. Stringhyllan blev omedelbart populär efter att den presenterades i tidning Form och under H55-utställningen i Helsingborg, i början av 50-talet etablerade Bonnier den separata firman String Design i samarbete med Nils Strinning. Under tiden fortsatte Strinning arbetet med att utveckla hyllan och tog fram både de golvstående modellerna och gavlar av plexiglas, String Plex Pocket.
Framgången med Stringhyllan ledde under 60-talet till flera samarbeten med nordiska och europeiska möbeltillverkare, däribland Deutsche String, Thonet och Casala. Strinning ritade även sängar, stolar, bord och det sägs att Spännbensbordet var hans uppfinning som Bruno Mathsson och Piet Hein sedan vidareutvecklade.
